Caiperinha i Huskvarna

Ibland tar jobbet mig till “exotiska ställen” (intressant jämförelse med tanke på planerad Brassevistelse eller hur?) och just nu befinner jag mig i Huskvarna av alla ställen. Tog med mig datorn och satt mig nere i baren, hotellrum har ju aldrig gjort någon glad, jobbade lite men framförallt tränade jag lite på portugisiska glosor, översätta mail och sådant. Givetvis blev jag ju mer eller mindre tvingad, av uppenbara orsaker, att beställa en Caiperinha.

Gissa om jag blev förvånad när de blandar till en megablasterbra Caiperinha på stadshotellet i Huskvarna! Helt perfekt, fruktig, kall och underbart god. Passade även på att kolla temperatur och väder i São Paulo just nu. Typ 24 grader varmt och soligt. Funkar!

Nu är det drygt 70 dagar kvar. Snart är det jul, sedan nyårsafton och rätt vad det är sitter jag och kör MP3-lektioner i portugisiska och sippar på en GT i en plastmugg på flyget till SP. Underbart.

Tudo bem!

// Nicke

Ett roligt samtal

För en stund sedan satt jag på tåget. Ett tåg som susade fram genom ett snöigt vinterlandskap, närmare bestämt från lilla Huskvarna alldeles i närheten av Jönköping. Varför är man där, frågar man sig kanske, tämligen berättigat? Som managementkonsult inom IT är jag van att ofta hamna på massa olika ställen där kunden finns, har verksamhet eller på annat sätt önskar att jag skall befinna mig. Den här kunden är speciellt intressant eftersom jag varvat dessa veckovisa resor till Huskvarna med längre resor till tyska Ulm och fantastiska Lissabon i Portugal. Vilket för mig tillbaka till det jag tänkte skriva om egentligen. Portugisiska.

Självklart är tåget ett alldeles utmärkt ställe att fördriva tiden med lite språkkurs på, som jag berättat om tidigare. Idag hade jag en hypermodern tant bredvid mig. Hon hade en laptop, sin iPhone och givetvis en iPad också, fipplade på med diverse sladdar kring dessa och verkarde rätt hemma på prylarna generellt. Det hon däremot inte förstod var mitt portugisiska orerande. Många långa blickar och tillslut frågade hon mig helt enkelt vem jag pratade med…. hahaha!

Efter att jag givetvis förklarat detta för henne berättade jag även om mina planer för kommande Brasilianska äventyr och hon, liksom många andra, tyckte att det lät spännande och roligt. Hon passade även på att berätta att hon och hennes man skulle till Teneriffa. Ja, det är ju nästan samma sak fast lite annorlunda sade jag. Kul var det i alla fall.

Konstaterar även att en del av “uppladdningen” inför denna resa är att packa in väl valda delar av bohaget i lämpligt förråd. Så nu har jag bokat in en dejt med någon säljarbracka på ett stort förvaringsföretag i Stockholm (ingen smygreklam här inte), det lär säkert bli dyrare än vad jag trott. Men man kan ju å andra sidan inte gå omkring och hela tiden tänka på vad saker och ting kostar. Jag brukar försöka hitta den där “fina linjen” mellan att låta pengarna rinna mellan fingrarna men inte så att handen blir helt tom.

Någon vecka till har gått, nu är det bara 78 dagar kvar!

Tudo bem!

// Nicke