Väder och vind

Sitter på ett fik i Solna och ser vädret plåga alla som går utanför. Regnet stänker mot fönstret, vinden sliter i träden och det är liksom brunt. Lite längre norrut i mina gamla hemtrakter faller snön och det bruna täcks med snö. Vintern knackar på och snart faller säkerligen snön även över Stockholm. Men grejen är ju den att snön ju gör att det blir lite ljusare, klar och krispig luft och dessutom skall ju liksom julen vara “vit” som det heter. Så jag välkomnar snön och vintern.

Dessutom är det ju onekligen så att ännu några dagar har gått och snart lyfter jag mot ett helt annat klimat vilket i sig innebär att jag inte tar den ofta så långa vintern som annat än något som gör det ljusare ute och som täcker allt brunt. Snart byter jag ju ändå ut allt detta mot Brasiliens grönska, blåa hav och ljusgula stränder. Not to shabby for Brassenicke =)

I fredags träffade jag min chef, som för övrigt är en rysligt medkännande, förstående och helt enkelt störtskön person! Hennes första reaktion på min önskan om en tjänstledighet i vår var i det närmaste att applådera mitt val, helt enkelt att jag tog chansen när min livssituation möjliggör det hela. Skönt att ha en chef som verkligen bryr sig och som är en riktig kompis, megablaster! Faktiskt var detta liksom den sista “knixen” att ta sig över för att kunna vara helt öppen med mina planer, skönt!

Har börjat härja med språkstudier. På tuben, på tåget, på gymmet och ja, egentligen överallt där jag får en lucka på typ 30 minuter kör jag en lektion i örat. Måste även erkänna att det är ganska skojigt att se folks reaktioner när man börjar upprepa meningar, vissa ljud och annat. En vit/blå-hårig tant bakom mig på tåget log och sade “jaså, var det du gjorde, jag tyckte du pratade lite konstigt i telefon” när jag berättade att jag körde språklektioner. Brasilianskan är ett vackert och “sjungande” språk och det är verkligen kul att lära sig ett nytt språk. Dessutom är det något av en framgångsfaktor socialt eftersom engelskan inte alls är lika gångbar i Brasilien som i andra delar av världen. Folk blir så glada när de märker att “gringon pratar brassemål.

Hoppsan, nu gjorde jag en väldigt svensk grej. Jag hamnade i historik. Det var ju inte meningen att jag skulle skriva om minnen från tidigare resor till Brasilien, nåväl lätt hänt.

Mitt bloggande innan resan är som sagt mer för att få “upp farten” och kanske även lite för att själv greppa det faktum att jag snart lämnar Sverige en tid. Ser fram emot att shoppa strandkläder i början av februari för övrigt, enligt Henke, den ursprunglige exilsvensken, har det blivit apdyrt i Brasseland och en längre tids vistelse i ett varmare klimat kräver ju förstås en ”matchande” garderob.

Dags för språklektion, skall bli kul att se hur den sura kvinnan bredvid reagerar på mitt orerande =)

Tudo bem!

// Brassenick

Beach 2012 kommer tidigt i år!

Senhösten är förbi och snart kommer marken vara vit, åtminstone av frost, kanske snö. Sommaren är ett minne blott men vad gör väl det? Sommaren är snart här igen, om 100 dagar närmare bestämt. Ja, för mig i alla fall. Ljummet och salt vatten, varm sand och immiga glas med Caiperinhas, here I come! Om 100 dagar lämnar jag Sverige en tid, tänkte att jag skulle vidga mina vyer, skaffa en rysligt djup solbränna och testa livet som ”exilsvensk” i Brasilien. Jag vet inte riktigt hur länge, vad jag skall göra men jag vet att min barndomsvän Henrik, den ursprunglige exilsvensken, och hans hus i São Paulo, generöst erbjuder mig tak över huvudet med tillbehör.

Detta vill jag dela med er. Kan hända att jag i ett infall av plötslig hybris fått för mig att det finns någon form av nyhetsvärde eller att jag kanske kan roa och underhålla er med detta. Vi får väl se hur det blir med den saken. En sak är dock säker, den här bloggen kommer att innehålla mitt brasseliv, en och annan skilldring av kulturkrockar, faschinerande upptäckter, skojiga händelser och sist men inte minst en hel del värme av allehanda slag. Kanske är det mitt sätt att sätta min vistelse i perspektiv och alldeles säkert kommer det locka till ett par skratt då det liksom brukar bli så där jag far fram. Så där lagomt filosofiskt kanske jag skulle kunna uttrycka min livsfilosofi som att vara aktiv i mitt liv men inte ta mig själv och min tillvaro på alltför stort allvar, det blir roligare så. Missförstå mig inte, allt är  inte ett garv, jag tar inte tillvaron med en klackspark men håll med om att det blir så mycket roligare och lättsamt om man inte låter hela världens ansvar och tyngd hänga på sina axlar?

Jag vill även passa på att utöva viss påtryckning. På mig själv dessvärre. Sommaren kommer ju tidigt nästa år. Dessutom är strandlivet en av de stora beståndsdelarna i varje Brasilienvistelse så nu måste strandformen slipas fram. Så jag passar även på att lova er alla att vara i ruskigt bra form när jag lämnar Sverige i slutet av februari. Det här kommer inte att vara en träningsblogg, jag ville bara ge mig själv lite extra incitament, en liten knuff, jag kan ju inte vika ner mig nu när jag de facto t o m publicerat det hela. Jaja, bara att ”spotta i nävarna” och köra.. hehe

Nåväl, jag hoppas att ni vill hänga med mig till soliga, glada och varma Brasilien, tillsammans med mig uppleva svettiga sambaklubbar, spontana fotbollsmatcher på stranden, alla varma människor och mycket annat. Även om det inte är första gången jag spenderar tid i detta fantastiska land finns det så mycket mer att upptäcka, så många fler möten med spännande och roliga människor och ja, jag tror ni fattar. Jag kommer nog att blogga (har inte riktigt vant mig vid denna term än men det är väl så man skall säga?) lite till innan jag åker för att komma in i det hela lite mer.

… och kanske, bara kanske jag kan få en och annan av er att planera in en tripp till Brasilien för att själva uppleva det hela? Ledsen men jag måste ju försöka hitta någon form av produktplacering också, är det inte så att alla ”proffsbloggare” gör? Snart dyker det upp massa erbjudanden från reseföretag, återförsäljare av brasilansk rom och dansstudios som erbjuder intensivkurs i Samba. Näe, jag skulle inte tro det. Tro mig, jag är helt icke-kommersiell. Men jag tycker om att berätta saker för människor som lyssnar. Så ni är mina sponsorer helt enkelt, det är ”allt” jag begär 🙂

Tudo bem!

// Brassenick